Snart är jag där, jag kämpar mer än jag någonsin gjort, för att hålla mej på fötter.. Livet är inte lätt och det är som sagt ingen dans på rosor.. Natten var den värsta, 3 dygn, max 9-10 timmars sömn.. Mat? glömt  vad det är...
Patetiskt va, Mmm jag vet, Förstår inte varför jag går ner mej så mycket, varför jag förstör mej själv, inget blir ju bättre av det..

Läser detta själv och ser hur puckad jag är, men du är min ena halva, du får mej att fungera.. Du är den som gör mej lycklig utan dej är jag lika olycklig som ett litet barn som tappat sin efterlängtade glass på kullerstenen..

Jag skulle göra precis vad som helst för att få tillbaka tiden med dej... Du är mitt allt...

Saknar dina varma händer, dina mjuka pussar, ditt vackra leende, ditt härliga skratt och dina söta smurfryck.
Saknar din godnattpuss, o speciellt din morgonpuss.
Saknar att somna i din famn
Saknar våra pratstunder, mysstunder, ALLT
Saknar till och med när du kallar mej riksmongo...