Jag behöver verkligen någon att kasta över mina tankar på, alla mina funderingar, ingen som pressar mej, ingen som tar åt sig, bara någon som sitteer tyst, tar emot, lyssnar, har tålamod, som varken håller med eller kritiserar, bara någon som lyssnar..
Ingen som försöker förstå vad jag menar, för hälften kommer bara ploppa ut och inte alls ha något sammanhang..
Mina innersta känslor som kämpar för att komma ut... ahh det blir att besöka min mor tror jag...